wiel

Dagens, veckans, månadens och årets värsta insikt: När jag tidigare tänkt på skelett så har jag tänkt på en fiktiv figur. Någon som bara dyker upp i julkalendrar och i mellanstadielärarens spökhistorier på skolövernattningen. Klart att varje människa vet att det finns ett skelett i kroppen, men idag slog det mig så konkret att hela skelettet finns i mig just nu, som en helhet, som ett ondskefullt benrangel. Inte bara knäskålar och revben. Nej, ett likadant skelett som det som står med stora urgröpta ögonhålor, slapp käke och knotiga fingrar i en dammig biologisal. Efter jag duschat idag ställde jag mig i spegeln och tänkte att det där biologisalsskelettet stod där. Under allt kött och blod står Greven. Det söker mig. Jag blir yr.