I denna grumliga trend av gnäll och politik går jag mot strömmen och delar med mig av en tidsenlig kärlekshistoria.

 

 

Jag står mitt på en snödammig skridskobana i New York. En ung kvinna halkar och skrattar i cirklar runt mig. Vi är magiskt nykära. Hon påminner om Hilary Swank när hon tillåter sig skratta sådär hjärtligt. Hon har röda, kalla och blöta kinder och en stor mössa nerdragen till ögonbrynen. Från ett shoppingcenter intill hörs All i want for Christmas is you, som förstärker den förälskade stämningen till overklig.

 

På måndag är det julafton, som vi ska spendera hos hennes familj i L.A. Ett radhusområde med fantastiska grannar tydligen. Alla trädgårdar är upplysta, och ståtliga kungsgranar glimmar smyckade i varje fönster. Hon har berättat allt om hur det går till. Vi ska få bo i ett eget gästrum på ovanvåningen, så att vi inte störs när barnen går upp för att tömma de röda strumporna på julgodis. Hennes tre bedårande systerbarn har som jultradition att sova skavfötters och gå upp samtidigt som vintersolen.

 

Framtill dess ska vi leva i nuet, sekund för sekund. Fyra dagar planlöst planerade. Men i smyg har jag bokat bord på en flott restaurang ikväll. Ett jazzigt band ska spela där. Jag har i förväg betalat för att de ska komma fram till vårt bord och spela hennes favoritlåt, Feeling good, av Nina Simone.

 

Jag har aldrig mått såhär bra förut. Jag trodde hoppet var ute för mig, att jag var dömd till evigt mörker. Jag tar hennes händer och drar henne till mig och ser ner på hennes livfulla ögon som tittar upp på mig. Jag sluter försiktigt ögonen för att kyssa henne men öppnar dem ofrivilligt igen.


     

     Jag vaknar och inser direkt att det givetvis var en dröm, för bra för att vara sann. Jag har inte lämnat min tvårummare på över en vecka. Min chef har mot min vilja sjukskrivit mig för depression, på obestämd tid. Jag bor i en förort utanför en småstad i Mellansverige. Persiennerna har varit nerdragna sen i våras, men vad gör det när den enda utsikt jag har är ett likadant orangegult tegelhus som det jag bor i. Disken är meterhög och matresterna sitter förmodligen som sten på tallrikarna. Jag särar på persiennerna med tummen och pekfingret, och utanför fönstret ser jag en utklädd tomte. Han är en bra pappa, det syns.

 

Jag slår en blick mot väckarklockan i mitt mörka sovrum och den visar 16:47. Igår satt jag lottlös och följde bingolottos uppesittarkväll. Efter det värmde jag en färdigrätt med pannbiff och spelade på nätkasinon tills klockan nästan var fem.

 

Det är julafton, vilket betyder att det tack och lov är helt år tills Kalle Anka Och Hans Bögvänner visas igen. Om några timmar kommer min särbo hit, efter hon slutat sitt sena kvällspass på ålderdomshemmet. Nackdelen med timanställning är att man bara blir inringd de dagar ingen annan vill jobba, säger hon.

 

Hon ska ta med sig pepparkakor, en flaska Explorer och en bag in box Chill Out, men innan vi börjar dricka har jag lovat att färga hennes hår. Tanken är att vi ska äta köttbullarna och potatisgratängen jag köpte förra veckan och titta på en beckfilm jag laddat hem. I julklapp har jag köpt henne en Zippo-tändare med gravyr, och en limpa importerade Blend från en schysst blatte på jobbet.

 

Det gör inget om hon glömt köpa något till mig. Hon har lovat att runka av mig senare ikväll om hon är vaken och orkar. Nu tror jag att jag lägger mig och sover en stund till så tiden går fortare.

 

 

 

Godnatt Och God Jul


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0