Serietips
Världsrekord i felstavning?
När man gråter över Man Uniteds motgångar kan man ju glädja sig åt denna sköna journalisttabbe som förmodligen slog världsrekordet i att felstava ett namn. Den felstavade är dortmundspelaren Henrikh Mkhitaryan som nämns långt ner i artikeln. Visst är det ett svårt namn att stava, men som journalist (på TT) hade man ju kanske kunnat bemöda sig att googla.
Här hittar ni artikeln
Henrikh Mkhitaryan -> Henrich Michitarjan
Patriot
Äntligen dammat av solglasögonen! Med ett framgångsrikt OS i ryggen och den klena vintersolen i ögonen, lutar jag mig tillbaka i väntan på ännu en fin sommar i vårt underbara land.
När jag var yngre trodde jag att patriotism var en täckmantel för rasism. Idag vet jag att det inte är sant. Jag är patriot av antirasistiska skäl. Sverige är ett av de länder som tar in flest invandrare i Europa och DET är jag stolt över. Trots Reinfeldt och hans mannars småsinta värderingar kommer medmänskligheten alltid att vara Sveriges hjärta.
Jag såg Belinda Olssons dokumentärserie Fittstim på SVT. Den handlar om feminismen i första hand men även om genusfrågor. I sin serie besökte Belinda ett HEN-dagis, där alla barn ska tilltatalas med hen med den enkla anledningen att ingen ska stämplas som man eller kvinna. När Belinda besökte detta dagis, som låg på södermalm i Stockholm om jag inte missminner mig, så fanns där även ett Australienskt TV-team men också journalister från andra länder som var intresserade av storyn om det svenska HEN-dagiset. Man kunde se hur dessa journalister, som representerar omvärlden, var i chock. När Belinda frågade en av männen, som jag inte minns från vilket land han kom, om de hade liknande debatter i sitt land, svarade han; Nej. Vi har större problem än så.
Sveriges debattfrågor ligger på en sån låg nivå att vi borde skämmas för att ens nämna de som problem. Själv läser jag till lärare och som ni säkert hört så sägs det att lärarkåren är underbetald. Det må vara sant, men glöm då inte att 10 miljoner afrikanska barn lever på gatan.
Så, kom ihåg att vi alla har en kort stund här på jorden och att Sverige är en jävligt bra plats att bo på.
Rädd för mig själv.
I denna grumliga trend av gnäll och politik går jag mot strömmen och delar med mig av en tidsenlig kärlekshistoria.
Jag står mitt på en snödammig skridskobana i New York. En ung kvinna halkar och skrattar i cirklar runt mig. Vi är magiskt nykära. Hon påminner om Hilary Swank när hon tillåter sig skratta sådär hjärtligt. Hon har röda, kalla och blöta kinder och en stor mössa nerdragen till ögonbrynen. Från ett shoppingcenter intill hörs All i want for Christmas is you, som förstärker den förälskade stämningen till overklig.
På måndag är det julafton, som vi ska spendera hos hennes familj i L.A. Ett radhusområde med fantastiska grannar tydligen. Alla trädgårdar är upplysta, och ståtliga kungsgranar glimmar smyckade i varje fönster. Hon har berättat allt om hur det går till. Vi ska få bo i ett eget gästrum på ovanvåningen, så att vi inte störs när barnen går upp för att tömma de röda strumporna på julgodis. Hennes tre bedårande systerbarn har som jultradition att sova skavfötters och gå upp samtidigt som vintersolen.
Framtill dess ska vi leva i nuet, sekund för sekund. Fyra dagar planlöst planerade. Men i smyg har jag bokat bord på en flott restaurang ikväll. Ett jazzigt band ska spela där. Jag har i förväg betalat för att de ska komma fram till vårt bord och spela hennes favoritlåt, Feeling good, av Nina Simone.
Jag har aldrig mått såhär bra förut. Jag trodde hoppet var ute för mig, att jag var dömd till evigt mörker. Jag tar hennes händer och drar henne till mig och ser ner på hennes livfulla ögon som tittar upp på mig. Jag sluter försiktigt ögonen för att kyssa henne men öppnar dem ofrivilligt igen.
Jag vaknar och inser direkt att det givetvis var en dröm, för bra för att vara sann. Jag har inte lämnat min tvårummare på över en vecka. Min chef har mot min vilja sjukskrivit mig för depression, på obestämd tid. Jag bor i en förort utanför en småstad i Mellansverige. Persiennerna har varit nerdragna sen i våras, men vad gör det när den enda utsikt jag har är ett likadant orangegult tegelhus som det jag bor i. Disken är meterhög och matresterna sitter förmodligen som sten på tallrikarna. Jag särar på persiennerna med tummen och pekfingret, och utanför fönstret ser jag en utklädd tomte. Han är en bra pappa, det syns.
Jag slår en blick mot väckarklockan i mitt mörka sovrum och den visar 16:47. Igår satt jag lottlös och följde bingolottos uppesittarkväll. Efter det värmde jag en färdigrätt med pannbiff och spelade på nätkasinon tills klockan nästan var fem.
Det är julafton, vilket betyder att det tack och lov är helt år tills Kalle Anka Och Hans Bögvänner visas igen. Om några timmar kommer min särbo hit, efter hon slutat sitt sena kvällspass på ålderdomshemmet. Nackdelen med timanställning är att man bara blir inringd de dagar ingen annan vill jobba, säger hon.
Hon ska ta med sig pepparkakor, en flaska Explorer och en bag in box Chill Out, men innan vi börjar dricka har jag lovat att färga hennes hår. Tanken är att vi ska äta köttbullarna och potatisgratängen jag köpte förra veckan och titta på en beckfilm jag laddat hem. I julklapp har jag köpt henne en Zippo-tändare med gravyr, och en limpa importerade Blend från en schysst blatte på jobbet.
Det gör inget om hon glömt köpa något till mig. Hon har lovat att runka av mig senare ikväll om hon är vaken och orkar. Nu tror jag att jag lägger mig och sover en stund till så tiden går fortare.
Godnatt Och God Jul
Frustration kring ingenting
Kan man vara lycklig och tråkig? Kanske. Det ingår ju en viss trygghet i ett tråkigt liv. Trygghet är väl en av byggstenarna till ett lyckligt liv, men det är spänning också.
Att använda sig av ett genialiskt tankesätt, vid smeknamn ”utzoomning” så förändras perspektivet på det mesta.
Jag ska försöka förklara detta begrepp.
Det är väldigt simpelt, först lägger du ifrån dig din laptop. Eller vänta med det, du måste ju läsa det här.
Det går ut på att steg för steg tänka mer omfattande. Om du jämför en fråga som ”vad gör jag om jag inte får jobb i sommar?” Med en fråga som ”vem är jag och varför finns jag på denna jord?” Så inser du snart att allt är ganska märkligt.
Nu tänker du ’det där är ju bara att lägga problemet åt sidan.’ Nej, inte nödvändigtvis. Har du väl sökt jobb, och inte får något, njut av en ledig sommar istället för att bita dig i näven över att det inte blev som planerat. På så vis kan man eliminera onda tankar som stressar oss dygnet runt.
Du tvivlar på om du vågar byta profilbild för det är pinsamt att byta för ofta. Detta kan vara din sista dag och du funderar på en sådan sak. Varje dag kan vara din sista. Det låter tragiskt, men jag kallar det frihet.
Det finns en klick människor som har stora problem med att bjuda på sig själva. Jag tror inte att de själva vet om det, vilket visserligen skyddar dem från sanningen.
Men att lägga upp ett foto på Facebook när man hoppar ner för en tvåstegstrappa med händerna i luften och sparka hälarna i arslet är inte att släppa loss.
Att inte ta saker på för stort allvar är nyckeln till lycka i min mening.
Själv övar jag på detta ständigt, och ibland tvivlar jag och tänker ’vad ska folk säga om detta?’ Men försöker och lyckas oftast stoppa den tankegången och tänka
Vad spelar det för roll om hundra år? Jag kan bjuda människor på ett skratt, en snackis vid fikan, whatever. Jag har alltid älskat att ”spexa”, såväl framför en videokamera som i klassrummet. Spela gitarr och sjunga för familj och vänner. Jag tror inte att jag är något, att jag är bättre än någon annan. MEN. Det gör mig så otroligt lycklig att göra vad jag känner för.
Detta är absolut inte menat som en kränkning mot människor som inte har denna inre drift.
Men jag vet att många med mig har denna starka motor i bröstet som dundrar på i takt med att vi inte vågar göra det vi känner för.
Återta makten över din vilja och nyfikenhet. Den enda som stoppar dig är du själv.
